Dokumentet ”Vision 2040” som tillställts åtminstone de politiska partier representerade i stadens Mariehamns organ och sägs vara tillkommet efter, förstås, ”workshops”, men för mig förefaller den nog vara en rätt ordinär ämbetsprodukt med sedvanliga platta formuleringar och brist på substans.
Vi vet sedan tidigare att det är lätt att beskriva det perfekta samhället men det har definitivt ingen relevans om inte vägen dit också beskrivs och här har dokumentet intet att anföra då det helt förbigår verkliga politiska realiteter. Kommuners primära kompetenser, budgetering och fysisk planering utgör också de redskap med vilka kommunen skapar sin karaktär och inriktningen bestäms genom en politisk process där frågor om service, skatter och typ av markanvändning avgörs. Men av detta syns intet i denna akt.
När det talas om högre bebyggelse, också för bostäder, och samtidigt reducerad trafik och vägmark omvandlad till parkmark är konsekvensen att också befintliga parkeringar under jord förlorar sitt värde. Realistiskt är att parkeringsmark omvandlas till park om inte staden vill omöjliggöra all trafik och också lösa in befintliga parkeringsplatser under jord och omöjliggöra sådana i framtiden.
Att staden samtidigt dåligt utnyttjar sitt begränsade territorium som för ekonomi och trivsel och kunde vinna mycket på att inte stora områden som i dag upptas av lager- och liknande verksamhet för mer lönsamma syften och likaså upptas områden av för vår kultur så typiska arkitektoniskt, kulturellt och kommersiellt döda bostadsområden som alternativt kunde vara trivsammare och mer ekonomiskt givande och också mer levande och allsidiga bostadsområden, men det är en problematik som inte tycks ha något intresse för de som är ansvariga för detta dokumentära utkast.
Jag vill framhålla, just detta, ofta inte förstått och i detta dokument negligerat: även med ökade resurser för kommunen kommer alltid dess resurser att vara ändliga men det hör till fundamental ekonomisk kunskap att veta att efterfrågan alltid är oändlig och att alla inte kan få allt utan fördelningen avgörs demokratiskt och politiskt. Samhället där alla är nöjda finns bara inte och detta skapar motsättningar vilket är ofrånkomligt och samtidigt bra.
I övrigt ber jag den stadsarkitekt som förespråkar tornhuset vid rondellen att betänka den devalvering det innebär för värdet av övrig byggrätt för mer angelägna projekt inom staden.
Skrivet i september 2024.
Peter Andersson
