Innan hybridfärjeaffären, 11,9 miljoner euro, sopas helt under mattan för gott har vi väljare rätt att få svar på några frågor som ännu inte riktigt framkommit.
Den 2 september 2019, endast 48 dagar före valet 20 oktober, tecknade dåvarande liberalledda regering under avtalet för hybridfärjan för åren 2022-2037. Vid den tidpunkten var varje vuxen ålänning som kunde läsa och höra medveten om den starka opposition som fanns mot kortrutten.
Var det faktiskt ingen i dåvarande liberalledda regeringen som ställde frågan: Med tanke på att det bara är 48 dagar kvar till valet, vore det inte klokast att vi avvaktar om vi får förnyat mandat först innan vi skriver under avtalet? I efterhand motiveras beslutet med att man hade arbetat under så lång tid med projektet och måste komma framåt. Det är ju helt ologiskt, just därför ut gjorde dessa 48 dagar ingenting, även från antaget anbud 18 augusti. Landskapsrevisorn som granskade ärendet efteråt skrev att det är inte förtroendegivande att driva igenom politisk vilja nära inpå ett val.
Vi fick ny centerledd regering som genast sade upp avtalet utan att lyssna på jurister som varnade att det skulle bli en dyr affär. Frågan är då: Avtalet gällde bara hybridfärjan, varför kunde man inte ha hållit fast vid avtalet men förhandlat och låta den gå som Skarven mellan Svinö och Degerby? Det fanns redan i avtalet rätt att byta rutt men denna ändring skulle knappast ha räknats som helt ny rutt.
2018 framkom att kostnaden att driva Skarven var fyra miljoner per år mot hybridfärjan 4,5 miljoner per år. Då skulle vi haft en ny större miljövänlig färja som tagit 90 bilar mot Skarvens 60 bilar och kunnat flytta Skarven till Åva-Osnäs. Var det helt omöjligt att förhandla något sådant eller var det aldrig upp till diskussion? Vore intressant att veta hur konsortiet skulle ha ställt sig till detta. I stället har vi nu först köpt in Ådan som tar endast 38 bilar och är åtta år äldre än Skarven för totalt cirka fyra miljoner som inte duger vintertid samt betalat böter 11,9 miljoner. Cirka 16 miljoner har i praktiken kastats i sjön.
Inköpet motiverades med att man fick mycket färja för pengarna men ingen på våra breddgrader skulle till exempel köpa ett stort fint bostadshus bara för det är billigt om man inte kan bo där så fort det blir cirka 15 grader kallt i några veckor. Det mest underliga med dessa affärer är att ingen känner sig ha någon form av ansvar. I stället har klyschorna haglat i media: ”Ja, nu vet vi att juridiken går före politiken”, ”Även vi politiker kan göra misstag (!)”, ”Det är det här som är parlamentarism”, ”Ja, jag har sett mig själv i spegeln jag”, ”Nu ska vi bara se framåt, det finns en orsak till att framrutan är större än backspeglarna” och så vidare.
Med andra ord faller ansvaret helt i famnen på oss väljare, så ett tips kan nog vara att titta lite extra i de mindre backspeglarna till nästa val.
Jan-Arthur Josefsson
