De allra flesta har nog förstått att landskapets ekonomi inte är i balans. Enkelt uttryckt är kostnaderna för stora i förhållande till intäkterna. Situationen är på intet sätt unik, många länder – både stora och små – dras med samma problem. Det som däremot gör det ekonomiska läget extra utmanande på Åland är att vi, till skillnad från länder, inte i nämnvärd grad kan påverka våra inkomster samt att de flesta instrument i ”skatteverktygsboxen” inte är tillgängliga för oss.
Nu går diskussionens vågor höga. Bra så. Diskussion och debatt kännetecknar och utvecklar demokratin, men anförda argument måste vara sakliga. I debatten skuldbeläggs indirekt skärgårdsborna och de framstår också som motvilliga till varje form av sparande i trafiken. Detta är en felaktig övertolkning! Att därtill ställa skärgårdstrafiken mot sjukvården leder till polarisering, vilket är tråkigt och olyckligt på mer än ett sätt.
Trafiken är livsnerven för att kunna leva och verka i skärgården. Så är det och det är därför som trafikfrågor engagerar allt och alla. Nu är många oroliga och det med rätta. Som lök på laxen aviserar den liberalt ledda landskapsregeringen ytterligare nedskärningar, oklart när och hur och i vilken omfattning, men utgångspunkten är att självkostnadsdelen ska vara 12 procent. För närvarande är den 6 procent!
Vad gäller taxorna är en viss höjning acceptabel. Jag förstår fördelarna med förenklade avgiftstaxor. Men jag förstå också, främst Föglöbornas frustration, över avgiftshöjningen. Ett förenklat avgiftssystem inom den landbaserade kollektivtrafiken infördes under den förra mandatperioden, då undertecknad var lantråd. Skillnaden är att då sänktes avgiften för alla.
Landskapsregeringens nya affärspartner Finnferries har en vinstmarginal på cirka 15 procent. Bolaget gjorde 2023 en vinst i storleksordningen 20 miljoner. Vilken vinstmarginal eftersträvar det nybildade bolaget Axferries, med landskapet och finska staten som hälften ägare ? Vi är många som undrar.
Skärgårdsborna är beredda att dra sitt strå till stacken. Tyvärr skapar landskapsregeringens agerande oro för privatpersoner, näringsliv och investerare. Detta i en tid när kontinuitet och trygghet i stället borde vara ledorden.
Veronica Thörnroos (PÅ)
