För drygt två år sedan stod det klart att avloppet från toaletterna i Sjökvarteret inte var dimensionerade för det ökande antalet besökare, det fanns en stor risk för att avlopp rinner ut i Slemmern.
Många, med olika anknytningar till kvarteret, ”visste” vad problemen berodde på och hur de skulle åtgärdas. Teorierna varierade kraftigt. Vi i kvarterets styrelse visste inte vem vi skulle tro på.
Vi fattade därför beslutet att hålla toaletterna stängda och be om råd av dem inom staden som kan detta, det vill säga VA-verket och infrastruktursektorn.
Vi bemöttes med stor vänlighet och fick rådet att begära offert av ett par godkända konsulter för en kartläggning av avloppssystemet som skulle definiera problemen och inkludera ett åtgärdsförslag.
Och eftersom kostnaden för ett dylikt projekt skulle överskrida stiftelsens tillgångar rejält fick vi också rådet att ansöka om att staden, Sjökvarterets ägare, står för finansieringen.
Sagt och gjort. Vi vände oss till de konsulter som VA-verket rekommenderade, vi fick en offert och vi lämnade in en skriftlig ansökan om finansiering till stan.
Sen blev det tyst. Knäpptyst.
Stadsledningen svarade oss inte och vi hittade inte heller frågan som ärende vare sig i stadsstyrelsens eller någon nämnds föredragningslistor.
De ledande tjänstemännen verkade nonchalera vår ansökan. Märkligt. Gäller inte lagen som styr offentlig förvaltning stiftelser?
Det är därför en lättnad att upptäcka att det nu, plötsligt, har börjat röra på sig.
I stadsmiljönämndens senaste protokoll kan man läsa att nämnden enhälligt stöder ett förslag från Barbro Sundback (S) om att se över avloppssystemet i kvarteret med målet att få en hållbar lösning.
Det betyder i praktiken att vårt problem inte längre kan tigas ihjäl. Frågan lyfts nu på ett högre politiskt plan i samband med höstens budgetberedning.
Vi i Sjökvarterets styrelse håller andan och vi vädjar: Snälla beslutsfattare, hjälp! Sjökvarteret behöver er.
Styrelsen för Stiftelsen Sjökvarteret i Mariehamn
