Åtta dagars debatt om sjukavdraget, där regeringspartierna redan från början hade bestämt sig för att driva igenom det nya, totalt bristfälliga lagförslaget. Åtta långa dagar och timmar med tröstlösa diskussioner och låsta positioner. Vi har aldrig sett något liknande. Varför presenterade inte landskapsregeringen kompensatoriska åtgärder parallellt med lagförslaget, och varför lyssnade man inte på expertisen? LR har ändå vetat om detta sedan mars. Vem representerar egentligen regeringspartierna? Är det ålänningarna (som betalar deras orimligt höga löner), eller sitter de där för sitt eget ego?
Parlamentarismen kostar ålänningarna mycket pengar när allt redan är förutbestämt, oavsett vilka diskussioner som förs. En lagtingsledamot uttryckte att han verkligen trodde att man lyssnade på varandra och kunde ta till sig sakliga argument, men så blev det inte. Vi tror inte att det är så här vi vill ha det i en demokrati, där de största visar sina bröstmuskler och inte släpper fram kloka argument, även om de kommer från oppositionen.
Sista dagen, den 30 september, var ”cirkusen” total, och slutade med att majoritetsblocket klubbade igenom förslaget om att ta bort sjukavdraget. Denna månads uppvisning i lagtinget har verkligen inte bidragit till ökat förtroende – snarare tvärtom. Nu har man dessutom satt sig i den finska skattemyndighetens knä (vilket finansministern verkar vara nöjd med), i stället för att värna om vår självstyrelse och presentera kompensatoriska åtgärder som kunde ha gynnat alla ålänningar.
Yvonne Sundbom Korpi (ÅF)
Jonny Landström (ÅF)
