Avloppsvatten bräddar i kommunernas avloppssystem när pumpstationerna inte har kapacitet till flödestoppar.
Vi kan här ta exemplet med Jomala kommun där avloppsvatten släpptes ut i dikessystemen för att rädda dricksvattentäkten Dalkarby träsk. Nu var det Jomalaviken som fick ta emot okända mängder orenat avloppsvatten. Enligt VA-planen för Åland sker bräddningar systematiskt och vanligtvis under vårflod och nederbördsrika månader under hösten när marken är mättad på vatten. Avloppsnät och pumpstationer är dimensionerade för normalflöden och inte flödestoppar. Orenat avloppsvatten från pumpstationernas bräddningar leds till dikessystem som mynnar ut i sjö- och havsvikar. Detta går helt emot hållbarhetsprinciperna, EU:s vattendirektiv, havsmiljödirektivet samt avloppsdirektivet. Avloppsvatten innehåller en mängd farliga föroreningar, inklusive bakterier, virus, kemikalier och läkemedelsrester. Orenat avloppsvatten kan kontaminera dricksvattnet och sprida sjukdomar bland människor och djur. Det är oacceptabelt att utsätta samhället för denna risk, särskilt med tanke på de potentiellt allvarliga konsekvenserna för folkhälsan.
Bräddningen av avloppsvatten har även en förödande inverkan på miljön. De förorenar vattnen och kan orsaka övergödning och syrebrist. Dessutom kan läkemedelsrester och andra föroreningar i avloppsvattnet ha långsiktiga effekter på ekosystemens hälsa och mångfald.
Bräddningarna är återkommande och avloppssystemen byggs så att bräddning ska kunna ske för att undvika bakfall då avloppsvatten rinner in i våra hushåll. Det saknas tillförlitlig statistik över antal bräddningar och dess volymer vilket gör bedömningen av miljöpåverkan svår. Vi uppmanar landskapsregeringen att ta ett seriöst grepp kring denna fråga eftersom det påverkar uträkningarna som ligger till grund för bedömningen av jordbrukets näringsbelastning. Om man i våra diken släpper ut avloppsvatten är det inte något som ska belasta vårt jordbruk utan ansvaret behöver ligga på rätt utövare. Det är viktigt att notera att bräddningar av pumpstationer inte är en oundviklig följd av översvämningar eller andra extrema väderförhållanden. I stället är det ofta en indikation på bristande infrastruktur och undermålig förvaltning av avloppssystemet. Lösningar finns dels i investering i moderna och uppgraderade pumpstationer med ökad kapacitet och förbättrad förmåga att hantera ökade avloppsvolymer, dels i form av tillräckligt dimensionerade utjämningsmagasin och bassänger men så länge åtgärderna inte är tvingande kommer avloppsvatten även i fortsättningen att ledas ut i våra vattendrag.
Vi efterlyser starkare reglering kring avloppshanteringen och införande av strängare sanktioner om man inte uppfyller sina skyldigheter att förhindra bräddning av pumpstationer. Detta är nödvändigt för att säkerställa att frågan tas på allvar och åtgärder vidtas för att skydda både människors hälsa och miljön. Styrelsen för Ålands producentförbund r.f.
