Tantgruppen bakom projektet ”Demensby på Ytternäs ängar” har haft möte. Gruppen består av Margit Holmberg; ägare till Westergårds, Gunda Åbonde Wickström; arkitekt och undertecknad. Vid mötet gick vi igenom stadens utvärdering av var ett kommande demenscenter ska placeras.
Eftersom stadens arbetsgrupp saknar underlag för att bedöma Ytternäs ängar och inte heller önskat höra oss om projektet förstår vi att det varit svårt för att inte säga omöjligt att bedöma Ytternäs ängars lämplighet. En försvårande omständighet är dessutom att demensbyn utgör en del av vården och att byggnadernas utformning utgör en viktig del av den vård och omsorg som bedrivs medan de övriga alternativen inte i lika hög grad har denna målsättning.
Vår utvärdering ger vid handen att Ytternäs ängar borde få en slutpoäng på 408 och därmed är att föredra framom Hälsans hus och Apalängen som erhållit 392 och 288.
I motsats till stadens bedömning anser vi att Demensbyn är mycket attraktiv som arbetsplats och att rekryteringen av personal är lätt och behovet av personal relativt låg vilket för med sig att driften är mycket konkurrenskraftig jämfört med de övriga förslagen.
Som en randanmärkning kan konstateras att personalen inte tillfrågats om de tre alternativen. Tillgängligheten till Ytternäs ängar är mycket god och har undervärderats av stadens arbetsgrupp. Det finns en busshållplats intill ängarna, god tillgång på parkeringsplatser och det finns ypperliga GC-vägar till området. Ytternäs ängar ligger lika långt från centrum som Apalängen dock inte i stadens utvärdering.
Vår bedömning av demensbyns utemiljö, kringliggande grönområden och buller från trafik och helikopter är att Ytternäs ängar är oslagbara i jämförelse med Apalängen och Hälsans hus. Utan fakta klassar staden ner marken och utvecklingsmöjligheterna på Ytternäs ängar. Vår bestämda uppfattning är att dessa omdömen inte är sakliga och att närmare utredningar krävs för att påstå något sådant.
Dessa kommentarer visar att stadens utvärdering av de tre alternativa placeringarna av ett demenscenter inte kan tas helt på allvar. Faktaunderlaget är bräckligt och det hela känns mer eller mindre godtyckligt. Tiden för utvärderingen har varit för kort och metoderna för att värdera alternativen lider av brister som gynnar Hälsans hus.
Tantgruppens slutsats är att förutsatt att det går att bygga till Trobergshemmet genom att utöka antalet bäddplatser och korttidsplatser i Hälsans hus kan det vara värt ytterligare planering. För de demenssjuka är ambitionsnivån i Hälsans hus och på Apalängen för låg. Nytänkande förutsätter ett demenscenter och en demensby som tar till vara de boendes rätt till fri rörlighet och glädjen i den sociala samvaron som finns i ett aktivt byliv. Vi fortsätter vårt arbete med att åstadkomma en demensby i Ytternäs.
Barbro Sundback
