Demenscentrets placering har engagerat många efter att nya alternativ har förts fram. Demensföreningen har uttalat sig genom utlåtanden och höranden samt i insändare under de år bygget har planerats.
Det är föreningens uppgift att bevaka de insjuknades och deras anhörigas rättigheter och möjligheter att få bästa tänkbara vård, bemötande och boende i de olika skedena av sjukdomen, enligt det vi vet om sjukdomen i dag. Föreningen bör därför följa med det som händer i vår omvärld inom dessa områden.
Vi ser behovet av att betona vissa fakta inför planering.
En person med demenssjukdom har samma grundlagsenliga rättigheter som alla andra personer i Finland. Om en grundlagsenlig rättighet inskränks måste det ske genom ett beslut av en tjänsteman vid en myndighet med rätt att utfärda beslut, till exempel ett beslut att utse en intressebevakare för att ta hand om personens ekonomi.
Den fria rörligheten för en demenssjuk kan inte lagligt inskränkas i Finland, låsta dörrar på boenden är inte tillåtna. För att undvika behovet av låsta dörrar (vilket används i dag i praktiken) behöver vi planera omgivningen på ett annat sätt än hittills. Den måste göras trygg och säker genom låga byggnader i 1–2 våningar med god tillgång till rymliga ytor att vistas på utomhus.
Upprätthållandet av rörlighet och styrka är en oerhört viktig del av vården för att upprätthålla livskvaliteten för den insjuknade, och innebär i förlängningen en minskad vårdtyngd för personalen. Likaså är möjlighet till sociala kontakter och deltagande i bekanta vardagssysslor enligt förmåga viktiga för livskvaliteten.
När den demenssjuka har möjlighet till och uppmuntras att röra på sig inomhus och utomhus och har möjlighet till meningsfulla aktiviteter minskar behovet av psykiatrisk medicinering och förekomst av beteendestörningar. Rörligheten upprätthålls ända till den allra sista tiden i personens liv.
Det innebär att samhällets kostnader för medicinering och personal minskar. Vårdtyngden minskar, personalens arbete känns mera meningsfullt och rekryteringen av personal blir lättare.
I en insändare hävdas att den geografiska placeringen skulle vara avgörande för rekrytering av personal. Undersökningar visar att en arbetsplats med meningsfullt arbete och god arbetsledning har lättare att rekrytera personal.
I samma insändare hävdas att byggandet av en demensby skulle förutsätta ett helåländskt grepp. Det skulle vara idealiskt, men då vi vet hur länge det tar för sådana projekt att sjösättas är det bättre att man nu bygger i Mariehamn då behovet är akut.
Bygget kan kallas ”center” eller ”by”, innehållet kan vara detsamma och är det viktiga! En demensby behöver inte vara stor med butiker, restauranger eller spa, men en samlingssal och en cafeteria med matservering behövs förutom trevliga, trygga ytor att röra sig på utomhus och möjligheter att röra sig inomhus. Cafeterian kan drivas privat och vara öppen för alla.
Demensföreningen på Åland r.f.
