I två nyligen publicerade insändare, en med demensföreningen som undertecknare och den andra av Funktionsrätt Åland, behandlas den grundlagsenliga rättigheten till fri rörlighet för de äldre som bor på särskilda äldreboenden. I Finlands grundlag ingår ett kapitel som reglerar våra grundläggande fri- och rättigheter. I 7 § om rätten till liv, personlig frihet och integritet sägs klart och tydligt att ingen får frihetsberövas utan laga grund. Den här bestämmelsen kopplar vi inte så ofta till vården men faktum är att den är högst relevant i vissa fall när individen själv inte har förmåga att bevaka sina mänskliga rättigheter.
I de insändare som hänvisas till understryks att myndigheterna inte har rätt att ”låsa in” äldre utan att de boende måste skyddas på något annat sätt. Under pandemin beslöt omsorgsledningen för de flesta äldreboenden att anhöriga inte skulle få besöka sina äldre med tanke på smittorisken. Åtgärden var säkert väl menad men den var i strid med grundlagen.
Jag kritiserade besöksförbudet och krävde att myndigheterna måste skapa förutsättningar för de äldre och deras anhöriga att träffas och kommunicera. Så gjordes också med tiden. Det vi lärde oss av pandemin ska vi nu använda i det fortsatta arbetet med ett demenscenter.
Av de tre aktuella förslagen till ett demenscenter i Mariehamn det vill säga ett på Apalängen, ett i Hälsans hus i anslutning till Trobergshemmet och en demensby på Ytternäs ängar är det endast det sist nämnda alternativet som kan säkra personlig frihet och integritet. Miniminivån kan jämföras med vilka friheter man har under en fängelsevistelse. Varje fånge har rätt till en timmes utevistelse varje dag. Varje fånge har rätt att hålla kontakt med sina anhöriga i form av besök, videosamtal och liknande. Dessutom har varje fängelse en poliklinik som erbjuder hälso- och sjukvård, mun- och tandhälsovård och specialiserad psykiatrisk vård.
En demensby planeras och byggs så att de som bor där fritt kan röra sig utomhus och inomhus. Samtidigt har alla en egen bostad. Demensbyn är öppen och tillgänglig för anhöriga och allmänheten. Det viktiga är att de boende kan röra sig fritt i byn utan personal. Både ett boende på Apalängen och i Hälsans hus kräver att det finns personal som kan gå ut med de äldre. Det kommer det inte att finnas. Vi kan bara se hur det ser ut på våra boenden i dag.
Det handlar inte om personalens ovilja utan brist på personal. Våra befintliga boenden är mycket personalkrävande och klienternas personliga frihet är kraftigt begränsad. Utan att vara ironisk kan man påstå att intagna på våra fängelser har vad gäller utevistelser samt hälso- och sjukvård det bättre än många på våra äldre på särskilda boenden som inte planerats med tanke på de äldres grundlagsenliga rättigheter. De demenssjukas rätt enligt grundlagens § 7 kräver att vi planerar nya boendeformer som garanterar de boendes rätt till fri rörlighet och integritet. Vi måste tänka långsiktigt och socialt hållbart.
Barbro Sundback (S)
