Finlands riksdag har antagit en lag som ger Finland rätt att avvisa asylsökande och återsända människor hem igen varifrån de kom. Människors rätt och möjlighet att söka skydd fråntas de sökande trots att Finland godkänt Förenta Nationernas förbunds flyktingkonvention och andra folkrättsliga principer.
Den så kallade avvisningslagen är en följd av rädslan att ”fel” människor ska komma till Finland. Rädslan styr beslutet och Finland kapitulerar.
Rädslan som annars har diskuterats på sätt som ”det onda får inte segra, vi måste leva som vanligt” verkar nu vara bortglömt. Genom att anta lagen utmanar riksdagen grundlagen, EU-rätten och internationella människorättsavtal. Lagen är omstridd och Finland som rättsstat har naggats i kanten.
Riksdagens agerande har i stort sett präglats av Sannfinländarnas strävan att minska invandringen samt de andra partiernas partipiskor och minimal möjlighet för enskilda ledamöter att agera efter eget samvete. I ljuset av att önskan om att sitta kvar i regeringen också är en ingrediens i partiernas agerande blir särskilt även socialdemokraternas majoritetsbeslut uppseendeväckande.
Mänskliga rättigheter är en grundläggande ingrediens i flera av partiernas program, även i program hos de partier som nu stödde lagen, vilket gör att de har svårt att försvara sitt agerande. Det blir mest tomma ord.
Vad riksdagens beslut från förra veckan får för betydelse på sikt kan man bara spekulera i.
Lagarna som Finlands riksdag stiftar har i motsats till lagarna som stiftas i Ålands lagting ingen lagstiftningskontroll, det vill säga, de är inte underkastade en juridisk granskning utan endast en politisk sådan. En konstitutionell prövning är inte ovanlig i andra länder.
Pandoras ask är nu öppnad och mina farhågor är att även andra lagförslag som hänför sig till andra mänskliga rättigheter eller till exempel självstyrelsen kan vara nästa grundlag man ändrar på.
Gun-Mari Lindholm
