Jag har lyssnat på lagtingsdebatten den 9, 11, 16 och 18 september.
Det mest intressanta var förstås det nya lagförslaget gällande borttagande av sjukdomskostnadsavdraget.
Att höra hur regeringspartierna gång på gång försökte förklara att avdraget var föråldrat, omodernt, försvårande, och att det småningom (som ingen vet vad det är) skulle sättas in kompenserande åtgärder blev nästan ett” löjes skimmer”. Det hade väl vem som helst kunnat räkna ut, att detta lagförslag från början var dömt att misslyckas. Eftersom det inte fanns några kompensatoriska åtgärder färdiga, eller konsekvensanalyser som regeringssidan kunde presentera så gick naturligtvis oppositionen i taket, med all rätt.
Det är klart att de som förlorar mest, de sjuka, svaga, utsatta, pensionärer med mera är oroliga. Att landskapet behöver mer pengar vet vi. Borde man då inte börja med att spara i sin egen förvaltning, och egna löneförhöjningar. Skyll inte på en kommission (som visserligen borde tänkt till också) som satt lönerna, för ni kan faktiskt tacka nej.
Vill ge en eloge till Stellan Egeland (Ob) för sin tydliga och sakliga argumentering, som stod upp för de svaga, och tydligt sade, att detta är en skattehöjning (som det är). Han var också den som betonade betydelsen för medelinkomsttagare. Dessutom har han även sagt att han klarar sig väldigt bra på sin lagtingslön, och till och med kan tänkas sänka den. Ingen annan har nämnt möjlighet till sänkning. Fanns även fler från oppositionen som gjorde starka och bra inlägg. Vill även ge en extra eloge till Annette Holmberg-Jansson (MSÅ) som gjorde en mycket bra insats i måndagens debatt 9 september och även den fjärde dagen, framförallt gällande ESB boenden.
Den ekonomiska verkligheten som LR vill att alla ska förstå, gäller tydligen bara alla andra, men inte de själva.
Nu blev lagförslaget bordlagt till onsdagen den 18 september, där lyssnade man inte heller på oppositionen som ville att förslaget skulle bordläggas till den 23 september, eftersom så många berörda var frånvarande den 18 september. Inte ens det lilla kunde man från regeringspartierna ge efter för. Det bästa vore att dra tillbaka hela lagförslaget. Efter fyra dagars debatt och låsta positioner, drogs inte förslaget tillbaka av regeringspartierna, det blev tydligt att det enbart var prestigen som styrde.
Nu till sist frågan som kom från ÅHS ledning om personalen kunde tänka sig att avstå julfesten för att spara pengar? Det är skamligt att över huvud taget ställa frågan. De som arbetar på golvet inom ÅHS är alla värda sina löner och även en julfest, däremot kan man ifrågasätta om ledningen är det.
Slutligen ska nog landskapsregeringen vara väldigt glada för att ålänningarna inte är som fransmännen eller övriga sydeuropéer, då hade nog en revolution varit ett faktum!
Yvonne Sundbom Korpi (ÅF)
