Hela Åland ska blomstra står det i alla fina dokument. Nu när det igen diskuteras budget i landskapsregeringen så är det dags att tänka på alla dem som inte får möjlighet att blomstra på vår vackra ö. Det sägs att Åland är för litet för specialanpassningar, att det blir för dyrt per individ. Så tänker en äkta ekonom, men hur är det då med det mänskliga lidandet och alla kringkostnader?
En av de grupper som inte får möjlighet att blomstra är personer och speciellt barn med neuropsykiatriska funktionshinder (NPF). Skolorna gör sitt bästa med de resurser de får fördelade, men ännu saknas stor kunskap bland personalen kring vilket stöd dessa barn behöver. Många mår dåligt, blir hemmasittare och utanför samhället. Andra genomlider skolan och blir utmattade och sjukpensionärer som unga vuxna. Och nej – jag har inte statistik på detta men det räcker med en ungdom som faller utanför systemet så kan kostnaden bli upp till 1–1,5 miljoner under dess livslängd (Attention 2023) + alla kringkostnader med till exempel föräldrar som är utmattade och sjukskrivna och därigenom minskade skatteintäkter och ökade sociala bidrag.
På Åland växer gruppen med barn som inte klarar av att gå till skolan på grund av olika orsaker, ofta en ångest och brist på kunskap och stöd i skolan. Det är ändå relativt små klasser här, men för vissa barn är en skola med över hundra elever en plats som upplevs som ångestfylld. Kanske man är ljus- eller ljudkänslig, har svårt med sociala kontakter, för höga krav i skolan eller andra svårigheter.
Vad görs det för dem i dag från samhällets sida? Absolut ingenting från landskapets sida. Vår utbildningsminister sitter nu sin andra period och i många omgångar har hon lovat att detta är en viktig fråga men det har inte hänt något under de fem år hon suttit på stolen förutom att gruppen barn som mår dåligt i skolan ökat. Det har gjorts flera undersökningar under denna tid där barn, vårdnadshavare och skolpersonal visar på att något måste hända. NPF Åland r.f som försöker arbeta för denna grupp har blivit lovad plats i arbetsgrupper och att få höras i frågor som dessa men den enda som begärt hörande är finans- och näringsutskottet.
Det behövs en skild skola specialiserad på barn i behov av extra stöd och nu pratar vi inte specialklasser för i en specialklass går de som har svårt med inlärningen. Denna grupp har för det mesta inte problem med inlärningen utan utlärningen och omgivningen. En specialskola har diskuterats sedan 80-talet så jag har inga höga förväntningar men jag hoppas ju på att bli överraskad.
Nu hoppas jag att det i kommande budget nämns denna grupp barn och unga men också de unga vuxna eller vuxna med NPF som försöker sig ut på arbetsmarknaden om de nu lyckas få till en utbildning då även utbildningen på gymnasienivå till stor del saknar anpassningar. Lyceet har till exempel inte någon smågruppsklass.
Vill vi att hela Åland ska blomstra behöver vi nog se till att även de svagaste får stöd och hjälp och inte bara de arbetsföra och friska.
Sonja Winé
