Jag tyckte som gammal manssångare att Staffan Bruuns lilla krönika ”Lite ljuga pryder tal” väckte minnen från skoltiden. Jag har ett minne av att min folkskollärare, eller möjligen vår aktiva finlandssvenska dirigent Paul Jansson berättade, att en grupp unga poeter suttit i början av 1800-talet vid en källa och där utlyst en tävling om vem som på plats och ställe kunde utbrista i en poesi som rätt beskrev den behagliga sitsen vid källans rand. Man kan förmoda att de poetiska ynglingar beledsagades av ljuva damer och sälla drycker.
”Jag sitter källa” var Runebergs alster, som inte ens vann tävlingen! Tack vare tonsättningen av kompisen Fredrik August Ehrström på 1830-talet, blev källan ändå populär i synnerhet inom manssången. Det vore roligt att höra om det inom musiken finns andra teorier om ”källans” uppkomst?
Leif Jansson Manssångare sedan 1950-talet
