Debatterna om julfesterna tilltar och höga politiker och tjänstemän uttalar sig om sparåtgärder samt uppoffringar som tydligen är tvungna i nedersta leden. Inte är det projektchefer, utvecklingschefer, personalchefer eller direktörer som måste jämka, nej det är i vanlig ordning fotfolket.
Förmånerna, glädjeämnena och kanske det lilla extra försvinner. Lågkonjunktur, höga räntor och höjd skatt kommer som ett skenande godståg in och förstör i hushållsekonomin. Löneökningar och arbetstidsförkortning kommer i en helt annan takt och storlek.
På olika platser i de offentliga Åland och dess förvaltningar är reglerna många för att få den lilla bonusen att delta i årets julfest. Man ska ha varit anställd vissa månader, man får inte ha varit tjänstledig och så vidare. Jobbar man skift, vem ska få gå på julfest då? Vem jobbade ifjol? Vad får de som inte deltar i julfesten? Många parametrar ska stämma för det arbetande fotfolket.
Enklare är det för våra högre tjänstemän, representationer och politiker. Där vissa glider in på vartenda julfest som erbjuds ur de olika förvaltningarna och förtroendeuppdrag. Man deltar i kommunens julfest, landskapets julfest, kanske ÅHS julfest och sen någon liten extra för egen avdelning och eller bjuds av sina samarbetspartners eller upphandlade leverantörer.
Kemtvätten hinner knappt få kavajen ren mellan alla offentliga fester för de högst uppsatta i november/december. Alla dessa med månadslöner och arvoden som högt överstiger arbetarnas på golvet. ”Ta lite från de rika och ge till de fattiga”, låt de som säkrar sjukvården 24/7 och som måste jobba julhelgen få gå på en fest, så kanske ni lediga politiker och högre tjänstemän kan njuta lite extra av er julledighet och lediga nätter, kanske ni rent av kan tacka nej till era julfester?
Jag går inte på julfest, jag måste jobba natt på golvet
