Världen runt används ironiskt uttrycket NIMBY = not in my backyard! Det betyder att verksamheter, konstruktioner, byggnader behövs för nödvändiga samhällsfunktioner, välfärd och tillväxt, men att dessa inte ska placeras nära mig.
Uttrycket känns igen när man läser Getabors motiveringar på namninsamlingen mot havsbaserade vindkraftsparker i Norrhavet: ”Det ska inte vara Ålands sak att lösa andra stora länders svåra sits när det kommer till energipolitik.” Eller kanske hemvävt variation, den omtalade åländska avundsjukan: ”När det dessutom inte finns några garantier för att Åland ekonomiskt skulle blomstra.”
Det finns tyvärr många konkurrerande områden i andra regioner för dylika satsningar. Till exempel ska Finlands Forststyrelse auktionera ut sju stora områden, 150 – 230 km2, att hyra för vindkraftsparker vid Västkusten. Ett område planeras cirka 30 kilometer från Ålands norra kust. Hoppas att de i Geta insamlade 192 namnen inte urartar sig till mera känslomässigt motstånd mot vindkraftsplaneringarna på Åland.
Det är också paradoxalt att den skräckinjagande kärnkraften tas upp för att skrämma folk till att motarbeta utbyggnad av miljövänlig, fossilfri energiproduktion, vindkraft. ”Det radioaktiva molnet som uppstod till följd av olyckan i Tjernobyl år 1986 rörde sig mot Östersjön och orsakade nedfall som spred sig rätt ojämnt ... Det finns radioaktiva isotoper i bottensedimentet i de här områdena och riskerna är stora.” Undertecknad arbetade under dagarna när olyckan skedde och efteråt som chef för strålningslaboratoriet för Ålands del, livsmedelslaboratoriet. Jag minns att Åland med närliggande områden hade otroligt tur när de radioaktiva molnen bara for över och det radioaktiva nedfallet hamnade först i Sverige med regnvädret där. Vi tog massor med prover, framförallt på mjölk som är mycket bra indikator på radioaktivt smitta, men även andra objekt, så som svampar. Samtliga resultat var negativa.
Finlands Strålsäkerhetscentral (STUK) tar fortfarande sedimentprov i Östersjön, men det finns ingen provtagningsstation vid det aktuella området i Norrhavet på grund av uteblivet nedfall. I Sverige finns det en provtagningsstation nära kusten. Radioaktivitet har enligt mätningarna sjunkit från i samband med olyckan 5.000 becquerel per kubikmeter till under 27 becquerel per kubikmeter i dag i de drabbade områden.
Ålandstidningens ledare den 25 mars är en märklig helomvändning av tidningens linje. Man brukar värna om näringslivet, investeringar och ekonomiskt tillväxt, men nu ställer man sig skeptiskt till betydande satsningar i fossilfri energi, i samarbete med bland annat Ålandsbanken, vilket kommer att gynna hela Åland. Man vill uppenbarligen populistiskt rida på annorlunda, misslyckade politikfrågor, så som kommunfrågan. Bättre kan ni, med era analyser och stöd på ekonomi, sysselsättning och kringeffekter!
(Samtliga citat ovan är från Ålandstidningens reportage den 20 mars om Getabors namninsamling mot vindkraftssatsning).
Rauli Lehtinen (HI)
