Ett nytt fristående demenscenter är på väg att förverkligas. För allmänheten upplevs detta som något mycket bra och angeläget, och bilden utåt är att även politikerna är överens om att sätta spaden i marken så fort som möjligt. Två kommittéer har kommit fram till att Mariepark eller Apalängen skulle passa för att förverkliga 60 platser och ger en möjlighet att samla kompetens och ny teknik i nya ändamålsenliga lokaler. Men något skaver rejält.
Staden lyfter alltid upp att man värdesätter sin personal och att delaktighet i beslut är viktigt. I januari i fjol presenterade personal- och fackrepresentanter samt berörda chefer en sammanställning för hur man såg på att bygga ett demenscenter på en ny plats, alltså inte inom ”Trobergshemskvarteret” där man har många olika valmöjligheter till utveckling.
Personalen konstaterade att konsekvenserna av att bygga nytt på en ny plats (Apalängen eller Mariepark) skulle få många mycket allvarliga konsekvenser. Till exempel samordning av personal, ensamarbete, arbetsmängd- och tempo samt psykisk belastning (och hot/våld) nämndes. En annan allvarlig konsekvens som borde få politikerna och skattebetalarna att dra öronen åt sig är ökade driftskostnader på en rad områden såsom kök, vaktmästeri, trädgårdsskötsel, varutransporter, förråd/lager, administration, bristande samordning av personalresurser, separata aktiviteter för klienterna samt energiförbrukning. Viktig och alarmerande input förstås.
Men inget av detta lyftes upp i kommitténs rapport, och ingen av dessa experter hördes vilket är under all kritik.
Helt klart behöver äldreomsorgen utvecklas och behoven mötas, men detta måste ske med alla fakta på bordet, helt transparent, och inte minst – tillsammans med personalen som kan verksamheten på sina fem fingrar och har värdefulla insikter och tankar att dela med sig av.
Med hopp om en transparent process och kloka beslut som i slutändan ger bästa möjliga lösning på denna fråga som förmodligen är stadens viktigaste fråga de närmaste åren.
Tony Wikström (S)
