Den här våren kommer att innebära betydande ekonomiska försämringar för redan utsatta grupper i vårt samhälle. Nedskärningarna drabbar framför allt ensamboende, ensamförsörjare med barn, arbetslösa och studerande. Ändringarna i arbetslöshetsförmånerna, slopandet av barnförhöjningarna för arbetslösa, sänkningen av bostadsbidraget och de skärpta kraven för utkomststödet slår hårt mot dem som redan nu har små inkomster. Extra utmanande blir det för dem som drabbas av flera nedskärningar samtidigt.

Församlingarnas diakoniarbetare ser konsekvenserna av detta. Oron inför förändringarna är påtaglig hos många av diakoniarbetets klienter. Nedskärningarna i stöden får omfattande följder för dem som redan har det svårt. För långtidsarbetslösa och personer med en komplicerad livssituation bidrar inte sänkta bidrag till att främja deras sysselsättning. Tvärtom ökar risken för att denna grupp i stället växer.
En del av de personer som diakoniarbetarna kommer i kontakt med säger att för dem är de allra nödvändigaste utgifterna ofta större än inkomsterna. Det betyder att man blir tvungen att välja mellan sådant som är nödvändigt i hushållet, till exempel hygienartiklar, hälsosamma livsmedel och hemförsäkringar.
Samtidigt som det här sker kommer nästan hälften av hushållen att se sin disponibla inkomst öka tack vare skattelättnader. Därmed ökar inkomstskillnaderna vilket också påverkar samhällsklimatet. De som har det ekonomiskt väl ställt har ofta svårt att sätta sig in i de utsattas livssituation medan de som drabbats känner sig som utpekade bidragsbehövande och andra klassens medborgare. Det här påverkar självkänslan och leder till utanförskap. Den här tudelningen ser vi som en mycket oroväckande utveckling.

Vårt finländska samhälle bygger på gemensamma värderingar. Till dessa hör bland annat uppfattningen att vi har ansvar för varandra och att vi ska arbeta för det gemensamma goda. Det nordiska välfärdssamhället är ett konkret uttryck för dessa värderingar. En sann välfärd innebär inte att en grupp får det allt bättre medan det från andra tas det som möjliggjort en fungerande vardag. Sann välfärd är att värna om dem som är mest utsatta för att alla ska ha en människovärdig tillvaro. Sann välfärd motverkar splittring och polarisering samt främjar samhörigheten.

Kyrkans diakoniarbetare möter och lyssnar på människor som befinner sig i utsatta livssituationer. I sitt arbete erbjuder de samtal, själavård, rådgivning och stöd av olika slag. De arbetar utgående från den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna ska göra för er, det ska ni också göra för dem.” För att kunna hjälpa samarbetar också diakoniarbetarna med många olika aktörer i samhället. Vi har alla ansvar för varandras välmående.
Vi uppmanar landets beslutsfattare att säkerställa en god och människovärdig grundtrygghet för alla invånare i Finland. Till denna grundtrygghet hör inkomst, utbildning samt hälso- och sjukvård som garanterar en rimlig vardag för alla.

Bo-Göran Åstrand
Biskop i Borgå stift
Cecilia Forsén
Stiftssekreterare för församlingsdiakoni