Vad har hänt med intresset att skapa ett tilltalande Mariehamn med vackra, attraktiva oaser här och var?
Den så kallade paviljongen på Lilla holmen är halva charmen och karaktären med området. Det är också ett stort kulturarv som försvinner, om man väljer att jämna byggnaden med marken och sätta en gummiasfaltsmatta där i stället för att återuppbygga den vackra paviljongen.
Bygg i stället en likadan, men gärna aningen större paviljong – med ett sviktande dansgolv och tillräckliga lokaler för ett kök med el och vatten, så att ett mysigt kafé kunde finnas där. Paviljongen används ju också dessutom redan för bland annat yoga och dans.
Och varför inte samtidigt bygga om omklädningshuset för att bättre matcha den vackra paviljongen och värna om Mariehamns historik som en badort?
Man kunde sätta upp gamla bilder från badortens tid i omklädningshuset.
Vill man på riktigt utveckla i stället för att avveckla Lilla holmen, så kunde en liten bastubyggnad tillkomma i kombination med omklädningshuset.
Idén om att hyra ut kubb och boll till volleyboll är dock bra. Detta kunde hyras från kaféet. En hinderbana för barnen och lekfulla vuxna är också ett bra tillskott, så länge det finns areal att kunna bibehålla också lite orörda gröna ytor.
En gummiasfaltsmatta – om den nödvändigtvis behövs kunde i så fall placeras vid Mariebad. Där passar den betydligt bättre. Vilken typ av utegympa är det förresten som absolut behöver en sådan matta? Gräs har väl fungerat bra hittills? Kanske är undertecknad oinformerad och någon form av utegympa kräver en sådan matta. Det kan jag ha förståelse för – men inte i utbyte mot att den vackra atmosfären på Lilla holmen förstörs.
Däremot rimmar det väldigt illa med hållbarhetsagendan att nu installera en gummiasfaltsmatta som innehåller cancerframkallande och hormonstörande ämnen som varken vuxna eller barn ska behöva utsättas för. Vad hände med miljötänket här?
Nej, Mariehamn, gör om gör rätt. Behåll atmosfären vid Mariehamns guldkorn och skapa ett levande Lilla holmen där barn, unga, vuxna och pensionärer kan mötas utomhus vid havet. Ett vackert grönområde med kafé, några bänkar där man har utsikt över både havet och lekplatsen. En plats där barnen kan lära sig om levande djur, det spelas kubb och man kan ta en fika i vacker miljö. Lek, dans, glass, kaffe, bullar, sallader, kanske en bastu och förstås sol och bad.
En plats för alla. Ålänningar såväl som turister. En grön oas för välmående och gemenskap generationer emellan.
Linda Pussinen
