Nu vill även jag blanda mig i de pågående diskussionerna om placeringen av det kommande demenscentret i staden.
Det är inte alltid jag håller med Barbro Sundback, men denna gång är både hon och Margit Holmberg (som kom upp med förslaget) något riktigt bra på spåren, nämligen att förlägga det nya demenscentret på stadens redan existerande tomt i Ytternäs.
Först vill jag påpeka jag är varken expert på byggnation eller demensvård, men jag ska trots det försöka lyfta en mängd positiva saker med det nya Ytternäs-förslaget. Och då tänker jag utgå från mig själv, det vill säga vad jag inbillar mig att jag vid en eventuell framtida demens själv skulle uppskatta och sätta värde på. Vid en placering i södra staden skulle de boende få:
• närheten till naturen
• i norr: bra kommunikationer
• i söder: fina (redan befintliga) stigar att promenera på, plats och möjlighet att utveckla området vidare
• i öster: soluppgång, närheten till vatten och badstrand bara ett stenkast bort
• i väster: båthamn för utflykter, klippor att beskåda både färjor och solnedgång från
• synen av hästar och får på bete (även om minnet sviktar glömmer vi aldrig att uppskatta djur)
• ljudet av fågelsång
• tystnaden bortom trafikerade vägar
• stora ytor att röra sig på
• med mera.
Detta är mina första spontana tankar, det finns säkert mer men det är lugnet jag främst vill fokusera på. Och det finns här!
Tyvärr verkar både stadsdirektören och äldreomsorgens ordförande (ÅT den 13.9) redan ha valt bort detta då de antyder att motionen lyfter konceptet ”demensby” och då skenar kostnaderna iväg. Det pratas om typ ”en mindre stad med egen butik, kringservice, och så vidare”. Detta vore i och för sig en intressant idé, men är inget som nämns i motionen som lämnats in.
Nej, jag håller med alla som vill att alternativet i Ytternäs tas med på allvar. I min värld är det absolut möjligt att bygga ett mycket bra och välfungerande demenscenter (eller om man så vill… en demensby ”light version”) i detta område. I en av tidningarna listades de anlitade konsulternas ”checklista” i en form av utvärderingsmatris, denna är jag säker på att även Ytternäsalternativet skulle kvala in på med mycket bra resultat. Jag bor själv inom synavstånd från nämnda tomt, och flera andra grannar har redan uttryckt positivitet kring detta.
Jag vill också tillägga att Demensföreningen på Åland (även om de föredrar Apalängen före Mariepark) också efterfrågat en lugnare tomt än de föreslagna alternativen. Och den finns i Ytternäs!
Robbe Sagulin
