Inte alls oväntat satte tunnelkommitténs betänkande fart på debatten om upplägget för den framtida skärgårdstrafiken. I den diskussionen är tunneln till Föglö av central betydelse för att uppnå kostnadseffektivitet och miljövinster.
En sak är säker, framtida drivmedelspriser vid sidan om utsläppskrav tvingar oss till att börja agera nu. Det tar fem år att bygga en tunnel. Vem vågar sia om hur tidtabellerna för skärgårdstrafiken ser ut om fem år om vi fortsätter att rulla tummarna. Jag befarar att turer kommer att dras in, tidtabeller införs på linfärjor och sänkta hastigheter på de frigående färjorna justerar tidtabellen så att vi kommer att tillbringa ännu mer tid på färjorna eller vid färjfästen i väntan på avgång. Tid är pengar, som bekant.
Pressinformationen som landskapsregeringen höll i förra veckan var kanske inte ett mästerverk i hur man ska sälja in en produkt. Mycket kretsar kring prislappen, vilket är förståeligt och konkret medan exempelvis synergieffekter och ökad tillgänglighet är mer diffust. Det vill man undvika att prata om.
Under pressinformationen visades en tablå över nuvärdeskassaflödet för de olika alternativen räknat på 40 år. Ledaren i lördagens Ålandstidning gör helt rätt i att påpeka att en tablå över 80 år, eller åtminstone en reflektion över det, skulle ha varit mer rättvisande utifrån tunnelns beräknade teoretiska livslängd. Under 80 år har man förbrukat minst två färjor och ingen vet vad det kostar att bygga en färja om 40 år och vilken teknik den drivs med. Dessutom tas ju inte en tunnel ur bruk om den fortfarande uppfyller säkerhetsvillkoren och kan därmed få en livslängd som är överlägset längst. Det finns få slitdelar i själva tunnelschaktet, men förstås i annat såsom ytbeläggning, säkerhetsutrustning, fläktar med mera.
I den mycket omfattande finansieringsanalysen från ett företag i riket återfinns följande tablå som av någon för mig oklar anledning, trots påstöt, inte presenteras i slutbetänkandet.
Se tabell här ovanför.
Tabellen visar grönt ljus för 1 c, det vill säga tunnelalternativet, medan nollalternativet utgår ifrån att vi fortsätter att rulla tummarna. På pressinformationen kunde landskapsregeringen i stället för att säga att tunneln är det dyraste alternativet visat den här grafen och sagt att tunneln betalar sig på 40 år och sparar därför reda pengar för landskapet över tid från och med den dagen den tas i bruk utöver alla de andra fördelar den medför för konsumenterna av skärgårdstrafik och näringslivet.
I lokalpressen har man även kunnat läsa att de fortsatta undersökningarna skulle kräva ytterligare ”ett par miljoner”. Ett företag med stor sakkunskap har gett en offert till landskapsregeringen som landar på cirka 400.000 euro. Att regeringen inte ens registrerade det erbjudandet som ett inkommet ärende visar snarare på en nästintill orubblig inställning på hur man ser på hela tunnelinitiativet än vilja till handling och klargöranden.
För min del rekommenderar jag att landskapsregeringen i sitt meddelande till lagtinget redogör mycket mer ingående för det underliggande materialet än vad som tagits med i slutbetänkandet.
Rainer Juslin (lib)
