I en intervju i Ålandstidningen den 23 januari uttalar sig lantrådet med följande kraftfulla fördömanden ”En osaklig debatt med personangrepp kan skrämma bort nya kandidater till valen” samt ”Man ska få kritisera politiska beslut och det får bli en tuff debatt, men det ska inte handla om personangrepp”.
På vilken höjd lägger då lantrådet ribban för vad som är godkänt att anföra som argument i en debatt i lagtinget? En viss ledning om vilken höjd som gäller kan man få när man läser nedanstående citat framfört i en replikväxling i lagtinget den 29 januari: ”… ledamot(ens) … anförande uppfattades som ytterst negativt av väldigt många. Det här är ju också ett sånt retoriskt grepp, ledamot(en) … har nu en väldigt försonlig ton, men ledamot(en) … behärskar till fulländning halmdockor, gaslightning och vulgärtolkning.”
Ovanstående är definitioner på det som lantrådet anklagade en lagtingskollega för och frågan är då om man ska betrakta dessa epitet som lantrådet klistrade på sin lagtingskollega som personangrepp eller sakliga argument baserade på fakta? Notera då att lantrådet anklagar ledamoten för psykisk misshandel enligt nedanstående definition. Vidare kan man fråga sig om lantrådets argumentation är polariserande eller inte? Och avslutningsvis så kan man ju också fråga sig om detta är smutskastning eller inte?
Döm själv.
1. Gaslighting är en form av psykologisk manipulation där en person försöker få en annan person att tvivla på sin egen verklighetsuppfattning, minnen eller förstånd. Det är en subtil form av misshandel som kan ha förödande effekter på den utsatta personens självkänsla och mentala hälsa.
2. Inom retoriken är en halmdocka en typ av argumentationsfel. Det innebär att man förvränger eller överdriver motståndarens argument för att göra det lättare att attackera. I stället för att bemöta den faktiska åsikten skapar man en ”halmdocka”, en svagare eller mer extrem version, som sedan enkelt kan avfärdas.
3. I politiken kan vulgärtolkning användas för att förvränga eller missrepresentera motståndares åsikter. Det kan också handla om att använda ett språk som är mer känsloladdat och polariserande än vad som är konstruktivt för debatten.
Hans Sallander
