För ett år sedan skrev jag en insändare om att jag saknade svenska morgontidningar som slutat säljas i Mariehamn. Min insändare väckte inget gehör. Den slutade bara att komma, sa man hos Tottes. Ålpress gav en liknande förklaring. Folket här är tydligen nöjda med sina lokaltidningar. Som prenumerant ändrade jag vår adress för sommaren (2023) som vi alltid gjort till brevlådan i Lemland. När man cyklat dit och kommit hem och lagt sig i hängmattan med tidningen, då känner man att nu är det sommar. Men tidningen kom inte. Ringde till Stockholm och fick till svaret att vi skickar inte till Åland. Utan att få någon annan förklaring än att det är bara så!
Två månader senare hade vi en ansenlig tidningshög hemma i hallen. Vad göra? Jag erinrade mig då några rader av Albert Engström om Danmarks guvernör på Grönland. Hemifrån var han van att börja dagen med Berlingske Tidende. Så där också. Betjänten fick nu till frukosten servera dagens tidning. Rätt datum men ett år fel. Det gjorde kanske inte så mycket på den tiden. Skulle vi spara tidningshögen till nästa sommar? Är det för att Åland ligger i den östeuropeiska tidszonen som gör att man lätt ansätts av konspirationsteorier, när vissa saker inte fungerar? Är det här kanske ett ärende för Nordiska Rådet?
Mitt intresse för att läsa tidning på papper är grundmurat. Jag växte upp i ett Mariehamn där alla hade Stockholmstidningen. Det kom sig av att det var den enda tidning som den finska krigscensuren tillät. När man i småskolan lärde sig att läsa så gick det undan. Hemkommen till den så kallade frukosttimmen kl 11 låg tidningen innanför dörren. Tidningar är lätta och roliga att att läsa jämfört med det pedagogiska material som skolan tillhandahöll. Förutom dagsnyheter hade tidningen briljanta tecknare och kåsörer.
Med ett eget flygplan besöktes Åland regelbundet av redaktionen. Ett amfibieplan som när det inte landade på flygfältet, lade till vid Lilla Holmen. Spännande tyckte vi som var med i tidningens juniorklubb. Socialdemokraterna hade en morgontidning som saknade läsare och annonsörer. 1956 köpte därför LO, med sin stora kassa, den väletablerade Stockholmstidningen av ägaren Torsten Kreuger. Medarbetarna sökte sig snabbt till andra tidningar. Tidningens lokala agent på Åland bytte tillsammans med prenumeranterna genast till Dagens Nyheter. Stockholmstidningen avled. Aftonbladet (S) som ingick i köpet lever fortfarande. Men ägs nu av börsnoterade Schibsted och trycks tillsammans med moderata SvD. Så det kan bli. Förutom Stockholmstidningen förkom då ett mindre vanligt, anemiskt Hufvudstadsblad. Händelser i det avlägsna Riket, återgavs i notisform i tredagarsbladet Åland. Vi hörde ju bara på Sveriges Radio. Vi är fortfarande många som föredrar tidningar på papper.
Kurre Simons
