De flesta ålänningar vet troligtvis inte att driften av Alandica går med ekonomisk förlust varje månad. Inkomsterna från evenemangen i huset täcker inte driftskostnaderna. När Alandica stod klart 2008 och landskapsregeringen fick kalla fötter tog Wiklöf Holding över driften av byggnaden, helt utan inventarier. Det innebar stora investeringar i nödvändig infrastruktur, ljus- och ljudanläggningar, en flygel i världsklass med mera.
Men är det rimligt att förvänta sig att han efter två decennier ska fortsätta hålla vårt gemensamma kulturhus under armarna? Vi kan önska, men inte förutsätta att Anders Wiklöf ska fortsätta stöda landskapets kulturhus under sådana förutsättningar.
Därför är det dags att fundera över vad vi ska göra av Alandica när arrendeavtalet går ut 2028. För samhället äger huset och nu är det dags att landskapet tar vara på de möjligheter som existerar. Dags att skapa konkreta lösningar som inte enbart vilar på en mecenats givmildhet.
Näringslivet och turistbranschen söker nya sätt att locka hit besökare och arbetskraft. Alandica har möjligheten att förvandlas till ett levande kulturcentrum och mötesplats för alla som samtidigt skulle stärka vår image och dragningskraft och så även gynna besöksnäringen.
Vi professionella konstnärer anser att det inte går att utveckla konsten eller kulturen, och genom dem turism och näringsliv, utan Alandica och att detta är den viktigaste kulturfrågan på Ålands just nu.
Den kreativa kraften finns, men det gemensamma utrymmet där krafterna kan samordnas och utvecklas saknas.
År 2008 skrevs en rapport, med ett förslag till ett mångsidigt, regelbundet, högkvalitativt kulturutbud, som skulle gynna det åländska kulturlivets utveckling och tillvarata Alandicas potential – en utomordentlig rapport som gäller än i dag. Och modeller där skattebetalarna inte behöver stå för allt och som inkluderar stöd till drivandet av kulturhus finns. På uppdrag av Svenska kulturfonden gjordes år 2020 en undersökning om svenskspråkiga kulturhus i Finland.
Ett kulturhus behöver flera ben i samarbete: ett fastighetsbolag (LR), en ansvarig hyresvärd, olika instanser som naturligtvis staden, samt till exempel några större föreningar. Då kan driften av huset även söka stöd av bidrag från bland annat Svenska kulturfonden, såsom studien visar.
Redan nu, innan arrendet går ut 2028, borde LR och Mariehamns stad bjuda in till diskussion och börja utveckla konceptet ”delad vårdnad” av Alandica och i samarbete med andra aktörer arbeta för att hitta en fungerande modell.
Ska vi ”riva kåken” som annars kommer att sluka våra pengar – eller kavlar vi tillsammans upp ärmarna, tar ansvar för beslut vi en gång gjort och med nya lösningar, samarbeten, och visioner vågar satsa?
Vi professionella säger: Satsa på ett kulturhus som inger känslan av en hoppingivande framtid och samtidigt innebär, att ett hus som trots sin litenhet – men även tack vare den – kan ligga i spetsen för utvecklingen av ett modernt och hållbart samhälle!
Marcus Boman, Jenny Carlstedt, Therese Karlsson, Hanna Kivioja, Caroline Pipping, Pekka Sonck
Nätverksgruppen för de professionella konstnärerna och konstutövarna på Åland
