Jag har under den senaste tiden blivit kontaktad av flera föräldrar som läst arbetsplaner för sina barns daghem. Då de oroat sig för att planerna innehåller en hel del av vad som i folkmun kallas för ”woke-agenda” så bestämde jag mig för att gå igenom arbetsplaner, jämställdhets- och likabehandlingsplaner för olika daghem runt om på Åland. Dessvärre var oron som föräldrarna kände inte på något vis obefogad, även om det lyckligtvis inte gäller alla dagis på Åland (ännu?).
Bland annat kan man läsa att ”All personal ska arbeta aktivt för att motverka traditionella könsmönster och könsroller”. För många så kan det säkert framstå som en harmlös arbetsorder med ett gott syfte. Men, om man tänker efter lite på vad det faktiskt innebär, så känns det inte alls lika harmlöst längre. Man kräver alltså att personalen aktivt ska motarbeta helt naturliga beteendemönster bland barnen, samt att man utsätter barnen för ett könsexperiment som man inte vet konsekvenserna av.
Visst finns det genusstudier som motsätter sig det jag skriver, men faktum kvarstår att flickor och pojkar på en gruppnivå väljer stereotypa könsroller. På detta finns det empiriska studier. Självklart finns det många barn på individnivå, som väljer annorlunda, och det är givetvis inget fel med det, eller något som på något vis ska motarbetas. Men att man ger order till personalen att de ska motarbeta majoriteten av barnens fria val, är något helt annat, då begränsar man barnen. Det borde ingen förälder eller personal se som något positivt.
Vidare kan man läsa att föreståndaren ska avsätta tid för ”värdegrundsövningar” och pedagogiska samtal med personalen. Med tanke på det ovan anförda så är det svårt att inte känna obehag inför den formuleringen.
Normkritik är givetvis även med bland de ämnen som lyfts i planen, och man skriver att normer som begränsar människors handlingsutrymme ska förändras, samt att personalen ska kartlägga vilka normer som finns i verksamheten. Värt att tänka på här, är att normer för det första har kommit till som en helt naturlig följd av hur människor interagerar med varandra för att underlätta det vardagliga livet, och för det andra att de till sin natur självklart begränsar människors handlingsutrymme, om man nu vill hålla sig inom normen, vill säga. Normer kräver däremot inte att man håller sig till dem. Såväl normkritik som värdegrund är i sig, även de, normer som begränsar människor, även om dessa snarare är en produkt av postmodernistiskt tankegods än en naturlig följd av hur människor valt att leva.
Föräldrar ska kunna lämna sina barn på dagis och känna att barnen får sina grundläggande behov så som trygghet, bekräftelse och värme uppfyllda. De ska lära sig att behandla sina medmänniskor med respekt, acceptera och uppskatta andra för det de är. De ska inte utsättas för social ingenjörskonst, de ska få vara barn.
Just nu håller flera daghem på Åland på att ta fram jämställdhets- och likabehandlingsplaner. Jag hoppas innerligt att personalen som tar fram dessa planer, samt föräldrarna vars barn det gäller, funderar över vilka konsekvenser alla dessa fina ord faktiskt kan få i realiteten.
@DEBATT/DEBATT_Insändare_signatur:Stellan Egeland (Ob)
