En gång i tiden vandrade jag med mina hundar dagligen i det område som numera heter Södra Lillängen. ”Där skulle jag vilja att det byggdes ett demensboende”, tänkte jag. Min man var minnessjuk och jag kunde tänka mig att han skulle trivas med naturen där.
Tiden var dock ännu inne för ett demensbyggande, allra minst i södra Mariehamn. Till min och mångas glädje har nu i år ett beslut fattats att ett demensboende ska byggas, två förslag har stått och vägt hit och dit. Ingetdera riktigt bra. Ödet ingrep: Margit Holmberg talade vid något tillfälle om Ytternäs ängarna som en lämplig plats. Barbro Sundback förde tanken vidare.
I Ålandstidningen har vi kunnat läsa om detta förslag och även att det kommer upp på följande stadens möte. Nu har Mariehamn en möjlighet att bygga ett demensboende i tiden, ett riktigt boende för minnessjuka. Jag hoppas att alla beslutsfattare i denna sak tar sig till Ytternäs ängarna och för sitt inre öga skapar en bild av hur det kunde bli. Man kan börja med ett boende för till exempel 60 personer och sedan låta en by växa fram, bara envåningshus. Det här området behöver knappast pålas, marken är rätt slät. Natur finns omkring, både tama och vilda djur, hästar och får, fåglar och igelkottar. I närheten finns Espholms koloniträdgård där man kan följa hur växtligheten tar form med hjälp av idoga odlare. Söder om det Sleipners hästar och stadens friluftsställe. Glöm ej Södra Lillängen med alla småttingar och intressanta hus.
En viktig sak är att även buss- och bilburna släktingar och bekanta kan ta sig dit. Södra linjen kan göra en runda via Sleipner som en gång i tiden. Det växande södra Mariehamn behöver demensboende som är en idyll med växtlighet, djur en möjlighet för de minnessjuka att vistas ute och njuta av det som naturen har att bjuda på, att kunna röra på sig, att med lätthet kunna föras ut med rullstol, gå med käpp eller rollator. Hela Mariehamn behöver för sina sjuka klienter ett boende där alla trivs och känner sig trygga och nöjda.
Hoppas att alla planerare varit i tillfälle att ta del av den mångfald av material om demensbyggande som sammanställts av Fia Hagelberg, verksamhetsledare för Demensföreningen. Ge personalen en möjlighet att komma med förslag. Jag önskar att det i det nya boendet också skulle finnas ett ”dagis”, ett Klippan som även de inneboende eller bara de skulle få besöka. Det är många som saknar stimulans i sitt varande. Man märker hur snabbt de minnessjuka försämras, i synnerhet de som inte har släktingar och bekanta som ofta kan besöka dem.
Gör detta nya boende till en pärla, något som personalen och hela Mariehamn kan vara stolt över, där alla trivs, klienter, besökare och personalen som är en så viktig del av det hela.
En gammal anhörig
