Jag tänkte kort kommentera reaktionerna på Ob:s lagtingsgrupps protester mot att Regnbågsfyren tillåts dekorera allmänna flaggstänger med symboler för sexuell sadism. Det är i dag ett stort problem att unga människors sexliv innehåller allt grövre våldsinslag, som till exempel strypsex, med risk för såväl allvarliga hjärnskador och även dödsfall. I debatten kring detta problem så lyfts porren fram som en stor anledning, vilket den säkerligen är, men här skriver alltså Regnbågsfyren att de anser att sadism och våldsinslag i sexlivet är något som måste hyllas och lyftas fram med en egen flagga, för annars känner sig inte utövarna ”välkomna, erkända och ihågkomna” som de själva skriver. Jag tror inte lösningen på deras känslomässiga problem här är en flagga, om jag ska vara helt ärlig.
Att Regnbågsfyren försöker normalisera dessa perversioner genom att lyfta fram att såväl lokalpolitiker som högt uppsatta inom samhällsviktiga funktioner ofta roar sig med dessa övningar, är ett gigantiskt självmål. Självklart kommer ingen att tycka att dessa övningar är mer normala bara för att det finns lokalpolitiker som gillar att bli fastbundna, strypta och få smisk, snarare tvärtom.
En närmast episk kognitiv dissonans uppstår då LR lägger skattepengar för att motarbeta ”toxisk maskulinitet” för att minska våld i nära relationer samt i samhället i stort. Samtidigt som man ger pengar till en förening som arbetar för att normalisera och för allmänheten flagga för sexuellt våld, må så vara under samtycke. Vad vuxna människor gör i samförstånd är självklart deras ensak, men varför känner man denna lust av att lyfta fram och promota det? En sak kan jag lova, och det är att man inte ökar förståelsen för sexuella minoriteter på det här viset.
Att ledande liberala politiker går ut i tidningen och stöttar detta, övergår mitt förstånd.
Stellan Egeland (Ob)
