Redan för 24 år sedan då vi fick skatteundantaget var Åland mer beroende av omvärlden än vad omvärlden var av oss och så kommer det förbli. Då stod det också klart att skatteundantaget skulle medföra tulldeklarationer för oss inom EU och även mot vårt eget land Finland.
Låter lite löjligt, men då borde vi lagt upp strategin bäst i klassen och gjort skattegränsen så osynlig som möjligt. Eller åtminstone hålla stenkoll på vad för regeländringar och annat som var på förslag i Bryssel, Stockholm och Helsingfors som vi är mest beroende av.
Hittills har vi agerat som den enda fastighetsägaren på gatan som inte tog fiberanslutning när det ändå grävdes upp, drogs nya kablar och asfalterades om vid husknuten utan kommer underfund med att det skulle varit bra ansluta sig i efterhand. Vi har till exempel investerat i verksamheter som efter regeländringar bara kort tid efteråt gjord det hela mindre lönsamt, nu senast i samband med digitaliseringsförändringen 01.01.2024 mot Sverige svarar Tullverket i Sverige så här ordagrant på en fråga om denna ändring:
”Det togs ett beslut att inte förlänga gränstullsamarbetsavtalet mellan Sverige och Åland efter att Finland (Åland) meddelade de inte var intresserade av att omförhandla avtalet under våren 2023. Detta beslutades med anledning av kraven på digitalisering i tullkodex och avtalet har blivit uppsagt från årsskiftet. Då det var deras beslut råder jag dig kontakta tullmyndigheten i Finland för mera information.”
Vad detta betyder i praktiken kan man undra men det låter onekligen lite underligt för nu uttalar sig den ena efter den andra politikern när de haft bra samtal med Sverige i detta ärende och ska börja jobba med ärendet. Nu ska det bildas arbetsgrupper som ska se över hur det ska kunna förenklas för oss här på Åland. Det är ju ett jobb som under alla omständigheter borde gjorts före den 1 januari 2024, låter helkonstigt att börja i efterhand men kanske det finns en vettig förklaring? Speciellt eftersom EU-förordningen som utgör grunden till digitaliseringen är från 1 maj 2016, åtta år sedan.
Frågan är: vad har vi för strategi inom landskapet för skattegränsproblematiken? Har vi tjänstemän vars enda uppgift dagligen är att följa upp vad som besluts och är på förslag? Eller är det som det sägs väldigt komplicerat och då brukar det alltid vara bäst och även billigast att köpa tjänsten från bästa expertisen på marknaden, juridik från typ KPMG, it-systemspecialister och så vidare? Den kostnaden i så fall är nog försumbar mot vad skattegränsen kostar åländska samhället just nu. Förtjänsten av skatteundantaget ska väl utgöra plus på intäktssidan.
Jan-Arthur Josefsson
