Riksdagen godkände i fredags lagförslaget om temporära åtgärder för bekämpande av instrumentaliserad inresa med rösterna 167-31.
Lagens målsättning är inte att urholka asylrätten, utan att säkerställa att Finlands säkerhetsmyndigheter har verktyg att i lägen där den vanliga lagstiftningen inte räcker till ha möjligheter att bemöta ryska hybridattacker med syfte att destabilisera gränsen och Finland.
Lagen kan ses som en försäkring, och kan enbart användas om alla andra åtgärder redan vidtagits men varit otillräckliga.
Tröskeln att använda lagen är hög, precis som grundlagsutskottet sagt att den måste vara. Utskottet har haft stöd för linjen av bland annat justitiekansler Tuomas Pöysti, justitieombudsman Petri Jääskeläinen och professor i juridik Mikael Hidén. Det har också funnits många sakkunniga som varit kritiska i olika grad, men sakkunniga har inte varit så samstämmiga som det kanske framställts på vissa håll.
Republikens president Alexander Stubb, regeringen, Gränsbevakningsväsendet (en viktig myndighet också för Åland) och inrikesministeriets opolitiska tjänstemannaledning har alla sagt att det är helt nödvändigt att lagen godkänns så att Finland har verktyg att kunna ta till ifall situationen på östgränsen urartar att de normala verktygen inte räcker till. Det var ett viktigt argument för mig. Om jag i stället aktivt hade medverkat till att fälla lagen mot dessa instanser och de tre traditionella statsministerpartierna Samlingspartiet, Socialdemokraterna och Centern hade det så klart också betytt andra politiska konsekvenser för mig, regeringsmedverkan och för Åland. Därför tar jag ansvar för mitt beslut. Jerker Örjans undrar i en insändare den 15.7.2024 varför jag inte berörde själva sakfrågan då jag på nyhetsplats den 11 juli ombeddes kommentera påståenden av Thomas Wallgren. Anledningen är enkel. Jag fick inga frågor om sakfrågan utan ombeddes enbart kommentera hans påståenden. Jag hade gärna fått mer utrymme att kommentera, och därför skrev jag en insändare följande dag, men i en demokrati är det så klart inte riksdagsledamöter eller andra politiker som ska bestämma vilka frågor journalister ställer och hur mycket utrymme man får. Men det är anledningen. Däremot kommenterade jag sakfrågan stort på nyhetsplats den 20 juni samt i förra lördagens Ålandstidning, åtminstone den digitala. Jag har också skrivit en lång krönika om det i Nya Åland den 28 juni samt gett flera intervjuer till Ålands Radio, HBL, YLE, Ilta-Sanomat och andra medier. Ha en fin fortsättning på sommaren! Mats Löfström Ålands riksdagsledamot
