Det är med stor sorg och förvåning vi tar del av nyheten om att ett stort antal kvinnor tvingats uppleva sexuella trakasserier då de deltagit i bejublade teaterproduktioner. Det känns inte bra att ha suttit i publiken och njutit av kulturupplevelser där skådespelarna blivit utsatta för trakasserier som ingen ska behöva utsättas för. #metoo -rörelsen öppnade vårt synsätt och nu måste vi på Åland fortsätta arbetet med att diskutera och informera om de strukturer och mekanismer som skapar de tystnadskulturer som skapar en tillåtande miljö för dessa trakasserier. Den kvinnosyn detta avspeglar visar att vi måste synliggöra och intensifiera jämställdhetsarbetet för vårt samhälles bästa. Att förändra mönster tar tid och arbetet behöver vara uthålligt. Hållbarhetsagendan för Åland tar upp social hållbarhet och det arbetet måste vi nu intensifiera.
Det krävs ett stort mod att stiga fram och berätta om övergrepp i det offentliga. Särskilt sexuella övergrepp. Detta ger nu signalen till oss som jobbar med politisk planering av kultur och kulturutbudet en tankeställare. Vi föreslår därför flera insatser.
Vi behöver ställa fler och mer detaljerade krav på de föreningar som erhåller Paf-medel för sin verksamhet. Föreningslivet behöver engageras i framtagande av policys som ger stöd i föreningarnas jämställdhetsarbete. Vi vill också jobba för att ta fram nya politiska mål och åtgärder för att stöda föreningslivets och hela det åländska samhällets förverkligande av jämställdhet. Inte bara det offentliga Åland och landskapsregeringen ska ansvara för detta. Alla vuxna måste ta sitt ansvar, vara goda förebilder med mod att ställa upp för det som är rätt och reagera när någon tafsar, använder grovt sexuellt språk eller gör ovälkomna närmanden. Alla har rätt att känna sig trygga och inte behöva utsättas för övergrepp.
Anita Husell-Karlström (C)
Björn Blomqvist (C)
Anna Holmström (C)
