Katrina spelas igen på Åland. Ett åländskt ”nationalepos” som förtjänar att spelas. Bravo! Berättelsen om Katrina är något av det finaste kulturarv Åland har, både som bok och musikal. Jag såg uruppförandet för 27 år sedan vid Eckerö post- och tullhus. Det var en upplevelse som stannade kvar i kroppen. Jag arbetade redan då på Svenska Teatern och glädjen var enorm när vi tog emot Katrina till Helsingfors, där den spelades för fem utsålda salonger. Ida Kronholms fina och uppdaterade tolkning är värd alla fina recensioner. Ålänningarna borde ha köpt varenda biljett. Sally Salminens berättelse berör, det vet de flesta. Den största behållningen är ändå Jack Mattssons fantastiska musik. Den är helt enkelt enastående! Och att få höra den spelas av en 32-manna symfoniorkester är unikt och oförglömligt. Jag hade glädjen att bli god vän med Jack Mattsson under de år han arbetade på Svenska Teatern, och även där var hans avtryck av stor betydelse. Hans musikaliska kunnande och underfundiga humor lever vidare i hans musik. Jag lyfter på hatten till 25-årsjubilerande Kulturföreningen Katrina och lägger fram en önskan. Jag vet att Katrina spelas även nästa år på Alandica, men Jacks musik är värd att nå många fler öron. Jag har klokt nog köpt Katrina-cd 1997 och sönderlyssnat den. Men den finns inte att köpa mer. Det är dags att lägga upp musiken på Spotify och liknande streamingtjänster. Det kan vara för kostsamt att banda en ny inspelning, men uruppförandet finns ju färdigt. Jag håller med HBL:s recensent Mats Liljeroos att ”det är en gåta att Mattssons Sommarpsalm ännu inte hittat till Psalmboken”. För att den ska tas upp där måste den bli känd även utanför scenen och Ålands radio. David Lindström Alltid ålänning och informatör på Svenska Teatern i Helsingfors